Här återfinns en beskrivning av NASA:s Astronautgrupp 5.
Astronautgrupp 5
NASA rekryterade Astronautgrupp 5 1966. Man såg framför sig ett stort antal
rymdfärder både inom
Apollo-programmet och inom de efterföljande
färder som med ett samlingsnamn kallades "Apollo Applications Program", och
man hade ytterligare stora behov av astronauter. Man
rekryterade inte mindre än nitton nya astronauter till Astronautgrupp 5.
Kraven för att antas i Astronautgrupp 5 var tillbaka till det som gällt för
Astronautgrupp 3: man skulle vara provflygare eller erfaren jetplanspilot.
Astronauterna i Astronautgrupp 5 kom att antingen ingå i besättningar på
de senare Apollo-färderna, i därpå följande färder med Apollo-farkoster (Skylab,
Apollo-Sojuz-färden), eller i tidiga färder med rymdfärjorna.
Två av astronauterna i Astronautgrupp 5 tilldelades aldrig något uppdrag: John Bull
diagnosticerades tidigt med en lungsjukdom och slutade då som astronaut. Edward
Givens omkom i en bilolycka. Övriga sjutton astronauter beskrivs nedan i den ordning
de flög i rymden.
Fred Haise
Fred Haise var den första astronaut ur Astronautgrupp 5 som blev tilldelat ett
uppdrag i en Apollo-besättning. När
Mike Collins tvingades operera
ryggen och hans backupp
Jim Lovell då tog Collins plats i
Apollo 8, så saknades det en astronaut i
backup-besättningen. Detta löstes genom att
Buzz Aldrin, månlandarpilot i
backup-besättningen, flyttade till rollen som kommandomodulspilot, och Fred Haise
kom in som månlandarpilot i backup-besättningen.
Backup-besättningen för Apollo 8 var planerad att flyga med
Apollo 11.
Eftersom arrangemanget med Haise var tillfälligt på grund av Collins operation,
så blev besättningen som flög med Apollo 11 Armstrong, Collins och Aldrin. Haise fick
(återigen) ta rollen som backup-månlandarpilot, nu för Apollo 11.
Fred Haise var sedan aktuell som månlandarpilot i den besättning som ursprungligen
planerats för Apollo 14. På grund av Alan Shepards brist på träning bytte man
besättningar mellan Apollo 13 och Apollo 14, så Haise blev månlandarpilot på
Apollo 13.
Som känt gick resan med Apollo 13 inte bra. Haise och övriga i besättningen kunde
nätt och jämnt komma levande tillbaka till jorden.
Efter Apollo 13 blev Fred Haise utsedd till backup-befälhavare för Apollo 16. Detta
innebar att han senare sannolikt skulle ha blivit erbjuden uppdraget som befälhavare
för Apollo 19, men denna rymdfärd blev inställd.
I rymdfärjeprogrammet var Haise en av två befälhavare för det som benämnts
rymdfärjans Approach and Landing Tests (ALT). ALT genomfördes med
rymdfärjan Enterprise, och bestod i ett antal tester i atmosfären där
rymdfärjans förmåga till flygning i atmosfären och landing testades. Totalt åtta
bemannade flygningar med Enterprise genomfördes, Haise var befälhavare för fem av dem.
På grund av rymdfärjeprojektets försening hann Haise gå i pension som aktiv astronaut
innan de första rymdfärderna med rymdfärjor genomfördes, annars hade Haise varit en
given befälhavare för någon av de allra första rymdfärderna med en rymdfärja.
Jack Sweigert
Jack Sweigert fick uppdraget som backup-kommandomodulspilot för
Apollo 13. När backup-månlandarpilotern Charlie Duke
fick röda hund, var den ordinarie kommandomodulspiloten för Apollo 13, Ken Mattingly,
inte immun mot sjukdomen, vilket Jack Sweigert var. Därför fick de två byta plats,
så Jack Sweigert flög med Apollo 13.
Jack Sweigert var påtänkt som kommandomodulspilot för Apollo-Sojuz-färden, men
eftersom han hade farit med osanning i samband en utfrågning angående Apollo 15, om
osanktionerade föremål som astronauter tagit med sig till månen, så straffades
Sweigert genom att inte få uppdraget.
Stuart Roosa
Stuart Roosa var kommandomodulspilot på
Apollo 14. Roosa skulle troligen ha blivit
erbjuden uppdraget som befälhavare för Apollo 20, men Apollo 20 ställdes in innan
någon besättning hade utsetts.
Roosa var backup-kommandomodulspilot för Apollo 16, och därefter återigen
backup-kommandomodulspilot för Apollo 17. Det var Roosas sista uppdrag som astronaut.
Ed Mitchell
Ed Mitchell var månlandarpilot på
Apollo 14, och blev därmed den sjätte människan att
gå på månen. Mitchell blev därefter
backup-månlandarpilot på Apollo 16.
Det var Mitchells sista uppdrag som astronaut.
Al Worden
Al Worden var kommandomodulspilot på
Apollo 15.
Det var Wordens enda uppdrag som astronaut.
Jim Irwin
Jim Irwin var månlandarpilot på
Apollo 15, och blev därmed den åttonde människan att
gå på månen.
Det var Irwins enda uppdrag som astronaut.
Ken Mattingly
Ken Mattingly var kommandomodulspilot på
Apollo 16.
Ken Mattingly kvarstod som aktiv astronaut till dess färderna med rymdfärjorna
började. Mattingly var befälhavare för rymdfärjefärderna STS-4 och STS-51-C.
Charlie Duke
Charlie Duke var månlandarpilot på
Apollo 16, och blev därmed den tionde människan att
gå på månen.
Det var Dukes enda uppdrag som astronaut.
Charlie Duke var en populär s.k. "Capcom" (Capsule Communicator), d.v.s. den i
markkontrollen som kommunicerade med astronauterna i kapseln. Det sägs att
besättningen för Apollo 11
specifikt begärde att Duke skulle ingå i gruppen av Capcoms för deras rymdfärd.
Charlie Duke är därför även känd för att han var den som i markkontrollen skötte
kommunikationen med Apollo 11 under den första landningen på månen.
Ron Evans
Ron Evans var kommandomodulspilot på
Apollo 17. Evans blev sedan
backup-kommandomodulspilot för
Apollo-Sojuz-färden.
Paul Weitz
Det spekuleras i att Paul Weitz skulle ha blivit utsedd till kommandmodulspilot på
Apollo 20. Istället blev han utsedd till (kommandomoduls)pilot på
Skylab 2.
Weitz var kvar i aktiv tjänst när färderna med rymdfärjorna började, och han
blev befälhavare för STS-6, den första färden med rymdfärjan Challenger.
Jack Lousma
Om Jack Lousma spekuleras likande som om Weitz att Lousma skulle ha blivit utsedd
till månlandarpilot på Apollo 20. Istället blev han utsedd till (kommandomoduls)pilot på
Skylab 3. Därefter var han backup-kommandomodulspilot
för Apollo-Sojuz-färden.
Liksom Weitz var Lousma kvar i aktiv tjänst när färderna med rymdfärjorna började, och han
blev befälhavare för STS-3, den enda färd med en rymdfärja som landade på White Sands
i New Mexico.
Gerald Carr
Gerald Carr var utsedd till backup-månlandarpilot för Apollo 16, och därmed troligen
den som skulle ha blivit månlandarpilot på Apollo 19. När Apollo 19 ställdes in
flyttades Carr från rollen i backup-besättningen för Apollo 16 till att bli
befälhavare för
Skylab 4.
William Pogue
William Pogue var utsedd till backup-kommandomodulspilot för Apollo 16, och därmed troligen
den som skulle ha blivit kommandomodulspilot på Apollo 19. När Apollo 19 ställdes in
flyttades Pogue från rollen i backup-besättningen för Apollo 16 till att bli
(kommandomoduls)pilot på
Skylab 4.
Vance Brand
Vance Brand var utsedd till backup-kommandomodulspilot för Apollo 15, och därmed
den som skulle ha blivit kommandomodulspilot på Apollo 18. När Apollo 18 ställdes in
blev Brand istället backup-befälhavare för
Skylab 3, och därefter backup-befälhavare även för
Skylab 4.
Under Skylab 3 och Skylab 4 var Brand dessutom den som skulle varit befälhavare för en
eventuell räddningsfärd för att hämta hem strandsatta astronauter från Skylab.
Brand gjorde sin första rymdfärd som kommandomodulspilot för
Apollo-Sojuz-färden.
Brand var kvar i aktiv
tjänst när färderna med rymdfärjorna började, och han
blev befälhavare för färderna STS-5, STS-41-B och STS-35.
Joe Engle
Joe Engle skulle ha vait månlandarpilot på
Apollo 17. Politiskt tryck fick NASA att
ersätta Engle med en yrkesakademiker (Harrison Schmitt). Som tröst fick Engle välja vad
han helst ville göra av övriga uppdrag NASA hade. Han valde att arbeta med rymdfärjan.
Engle och Haise var de två befälhavare som turades om att genomföra
Approach and Landing Tests (ALT) med rymdfärjan Enterprise. Engle var
den ende av de två som var kvar i tjänst när rymdfärjan blev klar att flyga i rymden.
Engle var befälhavare för STS-2 och STS-51-I.
Bruce McCandless
Bruce McCandless var backup-(kommandomoduls)pilot för
Skylab 2. Hans första rymdfärd var med
STS-41-B, och hans andra och sista var med STS-31.
Don Lind
Don Lind var backup-(kommandomoduls)pilot för
Skylab 3 och
Skylab 4. Tillsammans med Vance Brand
utgjorde han räddningsbesättning för att eventuellt hämta hem strandsatta astronauter
från dessa färder.
Det dröjde 19 år innan Don Lind fick genomföra en rymdfärd. Han flög med STS-51-B
år 1985.
Epoken som Astronautgrupp 5 var verksam under
Astronauterna i Astronautgrupp 5 var viktiga under senare delen av Apollo-programmet,
nio av astronauterna i Astronautgrupp 5 flög med de fem sista Apollo-färderna.
Därefter flög fyra astronauter ur gruppen inom Skylab-programmet och en på Apollo-Sojuz-färden.
Astronauterna i Astronautgrupp 5 utgjorde
även kärngruppen för att vara befälhavare på de tidiga färderna med rymdfärjor, fem
av de sex första rymdfärjefärderna hade en befälhavare från Astronautgrupp 5.
De första i Astronautgrupp 5 som flög i rymden var Jack Sweigert som kommandomodulspilot,
och Fred Haise som månlandarpilot, på Apollo 13 i april 1970.
Den siste i Astronautgrupp 5 som flög i rymden var Vance Brand, som befälhavare för STS-35
i december 1990.
Tiden mellan den första och sista färden för någon ur Astronautgrupp 5 var drygt 20 år.
Astronauterna i Astronautgrupp 5 kom att antingen ingå i besättningar på
de senare Apollo-färderna, i därpå följande färder med Apollo-farkoster (Skylab,
Apollo-Sojuz-färden), eller i tidiga färder med rymdfärjorna.
