Fördjupning - USA:s rymdfärder - Apollo 16

Här återfinns en fördjupning om den bemannade rymdfärden med Apollo 16.

Apollo 16

Astronauterna döpte kommandomodulen till "Casper" och månlandaren till "Orion". Casper var efter seriefiguren "Casper the friendly ghost", det finns olika förklaringar till varför. En är att Apollo-astronauterna i sina vita dräkter såg ut som spöken, en annan att kommandomodulen såg ut som ett vitt spöke när den var täckt av räddningstornets skydd ("Boost Protective Cover"). Namnet på månlandaren, Orion, var efter stjärnbilden Orion, vilken Apollo 16 använde för navigation.

Färden med Apollo 16 blev försenad en månad av flera tekniska orsaker. När man väl kom iväg fungerade allt som det skulle, och man nådde fram till månen utan större problem. Man förberedde sig på en månlandning, och Young och Duke dockade loss månlandaren från kommandomodulen och förberedde sig på att påbörja landningen på månen.

Då upptäckte Mattingly i kommandomodulen att styrningen av kommandomodulens raketmotor oscillerade på ett sätt som verkade öka och öka. Enligt flygreglerna skulle i detta fall månlandaren dockat med kommandomodulen i väntan på besked om månlandningen skulle avblåsas eller inte. Här tummade markkontrollen dock på reglerna och lät kommandomodul och månlandare flyga i formation runt månen i väntan på besked om huruvida problemet tvingade dem att ställa in månlandningen.

Om kommandomodulens motor inte fungerade så var månlandarens landningsmotor astronauternas enda möjlighet att komma åter till jorden. Därför kunde man inte tillåta Young och Duke att landa på månen innan man var helt säker på att problemen med kommandomodulens motor inte var så allvarliga att motorn var oanvändbar.

I tre varv runt månen, ungefär sex timmar, flög farkosterna i formation innan markkontrollen meddelade att man hade lyckats återskapa problemet på jorden, och simuleringar visade att motorn fortfarande skulle gå att använda. Young och Duke fick alltså klartecken att landa på månen.

Landningen gick bra, men förseningen på sex timmar innebar att man fick göra om programmet för månlandningen ganska mycket. Till att börja med fick man ta en sovperiod innan man gjorde den första månpromenaden. Eftersom man hade förbrukat sex timmars syre, el och vatten i månlandaren under de tre extravarven kring månen, så fick man förkorta vistelsen på månen, bl.a. genom att förkorta den sista månpromenaden från sju timmar till fem.

Vid den första månpromenaden överraskade månbilen astronauterna. På Apollo 15:s månbil hade styrningen på framhjulen inte fungerat. På Apollo 16:s månbil fungerade inte styrningen på bakhjulen. Konstigt nog började den bakre styrningen på månbilen att fungera den andra dagen.

Månlandningen gick bra frånsett smärre missöden. Young fastnade i en kabel till ett av de vetenskapliga experimenten och slet av kabeln, så experimentet kunde inte genomföras. Young fastnade även i en av stänkskärmarna på månbilen och drog loss en del av den. Detta gjorde att måndamm sprutade över bil och åkande när de körde.

Starten från månen och dockningen med kommandomodulen gick bra. Eftersom man var orolig för att problemen med kommandomodulens motorstyrning kunde medföra förseningar, så ställde man in de planerade extra varven runt månen. Den ursprungliga planen var att ligga kvar i bana runt månen ytterligare ett dygn för experiment och fotografering. För att ha marginaler om hemresan tog längre tid än beräknat, så ställde man in detta extradygn och påbörjade istället hemfärden så snart som möjligt.

Hemresan gick dock utan problem och man landade i Stilla havet som planerat.

Här är en länk vidare till Apollo 17.

Här är en länk tillbaka till fördjupningssidan om Apollo.

Här är en länk tillbaka till fördjupningssidan om rymden.

//MatsB   v 1.0 2020-10-04