Här återfinns en beskrivning av NASA:s Astronautgrupp 4.
Astronautgrupp 4
Astronautgrupp 4 rekryterades 1965.
NASA:s Astronautgrupp 4 var speciell. Apollo-programmet hade utmålats som
en vetenskaplig undersökning av månen, även om det var ganska tydligt att
Apollo-programmet var en del av rymdkapplöpningen och att huvudmålet var att
landstiga på månen före ryssarna.
På grund av den vetenskapliga fernissan så ställdes det från akademiskt håll
krav på att vetenskapsmän skulle få delta i undersökningarna av månen. Fram till
och med Astronautgrupp 3 var det bara provflygare och jetpiloter som kunde bli
astronauter.
NASA vände nu på detta med en speciell rekrytering av akademiker till Astronautgrupp 4.
Kraven på piloterfarenhet togs bort, istället krävdes en doktorsexamen i ett tekniskt,
naturvetenskapligt eller medicinskt ämne.
Man sökte specifikt yrkesakademiker. Buzz Aldrin i Astronautgrupp 3 hade en
doktorsexamen och hade skrivit sin doktorsavhandling om mekaniken bakom rymdfarkosters
rörelser och rendezvous i rymden. Aldrin räknades dock inte som en "riktig" akademiker,
akademikeretablissemanget ville ha yrkesakademiker i astronautkåren.
Eftersom NASA tagit bort kravet på piloterfarenhet, så behövde astronauterna i
Astronautgrupp 4 genomgå en grundläggande flygutbildning, för att de skulle kunna
agera som piloter på rymdfarkoster.
Sex astronauter antogs i Astronautgrupp 4, men en (Duane Graveline) hoppade av
utbildningen ganska direkt, en andra (Curtis Michel) hoppade av för att han ansåg
att det inte skulle finnas någon plats för honom på de återstående Apollofärderna.
Då återstod bara fyra astronauter. Samtliga dessa kom att flyga i rymden i nedanstående
ordning.
"Jack" Schmitt
Harrison "Jack" Schmitt utsågs som månlandarpilot på
Apollo 18. När Apollo 18 och 19 ställdes in,
ställde akademikeretablissemanget till stort liv om att en yrkesakademiker skulle få
en chans att gå på månen. Det slutade med att Schmitt utsågs som månlandarpilot på
Apollo 17, och då knuffade bort Joe Engle från
den positionen. Schmitt blev den tolfte och sista människan att sätta sin fot på
månen inom Apollo-programmet.
Joe Kerwin
Joe Kerwin utsågs som Science Pilot på
Skylab 2. Kerwin var uppe i fyra veckor med Skylab 2.
Det var Kerwins enda rymdfärd.
Owen Garriott
Owen Garriott utsågs som Science Pilot på
Skylab 3. Garriott var uppe i åtta veckor med Skylab 3.
Garriott kom som enda astronaut ur Astronautgrupp 4 att även flyga i rymden med en rymdfärja,
Garriott flög med STS-9.
Edgar Gibson
Edgar Gibson utsågs som Science Pilot på
Skylab 4. Gibson var uppe i tolv veckor med Skylab 4.
Det var Gibsons enda rymdfärd.
Epoken som Astronautgrupp 4 var verksam under
Astronauterna i Astronautgrupp 4 var som nämnts yrkesakademiker, och de var framför allt
centrala för Skylab-programmet, eftersom Skylab hade ett tydligt fokus på vetenskap.
Den förste i Astronautgrupp 4 som flög i rymden var Harrison Schmitt som månlandarpilot
på Apollo 17 i december 1972.
Den siste i Astronautgrupp 4 som flög i rymden var Owen Garriott, som Mission Specialist
på STS-9 i december 1983.
Tiden mellan den första och sista färden för någon ur Astronautgrupp 4 var 11 år.
På grund av den vetenskapliga fernissan så ställdes det från akademiskt håll
krav på att vetenskapsmän skulle få delta i undersökningarna av månen. Fram till
och med Astronautgrupp 3 var det bara provflygare och jetpiloter som kunde bli
astronauter.
