Fördjupning - USA:s rymdfärder - Apollo 9




Här återfinns en fördjupning om den bemannade rymdfärden med Apollo 9.

Apollo 9
Som nämnts på sidan om Apollo 8 valde Jim McDivitt att vänta till Apollo 9 för att få genomföra en färd med månlandaren. I mars 1969 stod Apollo 9 redo att skjutas upp. Befälhavare var Jim McDivitt, kommandomodulspilot var Dave Scott, och månlandarpilot var Rusty Schweickart.

Gemini 3 hade varit den sista rymdfärd där astronauterna tillåtits namnge kapseln. Efter den hade NASA förbjudit namngivning, och kapseln kallades bara "Gemini" plus nummer eller "Apollo" plus nummer. I och med Apollo 9 fick man dock problem, eftersom man för första gången genomförde en rymdfärd med en månlandare. Tidigare färder hade använt färdens namn som anropssignal, exv. "Apollo 7" eller bara "Apollo". Nu behövde markkontrollen skilja på två olika farkoster som var i rymden samtidigt. Man lät därför astronauterna återigen namnge sina farkoster för att kunna använda dessa namn som anropssignaler.

Besättningen på Apollo 9 döpte sin kommandomodul till "Gumdrop" (ett godis, ungefär som vingummi). Kapseln hade levererats inslagen i genomskinlig blå plast (se bilden), och astronauterna tyckte att den såg ut som en jättelik godisbit. Månlandaren döpte de till "Spider", ett inte så långsökt val med tanke på månlandarens långa smala ben.

Färden skedde i omloppsbana kring jorden. Detta var den enda bemannade Saturn V-färd som inte gick till månen. Ursprungligen, när man trodde att månlandaren skulle bli klar tidigare än Saturn V-raketen, var planen att använda två Saturn IB-raketer, och skjuta upp kommandomodulen med den ena och månlandaren med den andra, och sedan göra ett möte och dockning i rymden. Nu fanns Saturn V att tillgå, så färden blev dessutom ett test på att skjuta upp både kommandomodul och månlandare med samma raket.

Färden gick mycket bra. Den mest vågade delen var när McDivitt och Schweickart bemannade månlandaren och kopplade loss sig från kommandmodulen. För första gången i historien befann sig astronauter friflygande i en farkost som inte skulle klara ett återinträde. Om man misslyckades med att ta sig tillbaka till kommandomodulen skulle de båda astronauterna vara förlorade.

Det gick även bra att testa att starta motorn i månlandarens övre del under flygning. Detta var något som kunde behöva göras om en månlandning var tvungen att avbrytas, och det fungerade alltså.

En annan test som var unik var att Schweickart gjorde en rymdpromenad med den utrustning som senare kom att användas vid månpromenaderna. Detta var den enda testen i rymden av denna utrustning innan Neil Armstrong steg ut på månens yta.

Apollo 9 visade att månlandaren fungerade som avsett, och nu verkade det som att det skulle gå att uppfylla målet att landa på månen innan decenniets slut.

 

Här är en länk vidare till Apollo 10.

Här är en länk tillbaka till fördjupningssidan om Apollo.

Här är en länk tillbaka till fördjupningssidan om rymden.

//MatsB   v 1.0 2020-10-04


   Nedan kan du söka här eller på webben efter det du är intresserad av.
Google
 
       Besök även vår systerwebplats www.bergrum.se!

matsb@kalla-kriget.se © 2007-2021 • Allt innehåll upphovsrättsskyddat enligt lag.

kalla-kriget.se