Vad var kalla kriget och Sveriges plats där?

Denna sida är en grundläggande och mycket förenklad introduktion till kalla kriget och Sveriges plats i det kalla kriget.

Denna introduktion är främst tänkt att få den som inte känner till så mycket om kalla kriget, eller om vad som hände i Sverige under den tiden, att lite bättre förstå varför de som ledde Sverige och Sveriges försvar under kalla kriget tänkte och agerade som de gjorde.

För den mer intresserade finns en bakgrund med separata sidor om andra världskriget, och om de olika ideologier som var rådande i Europa under 1900-talet.

Bakgrund

Det går inte att förstå kalla kriget utan att förstå andra världskriget. Jag har skrivit en sida om andra världskriget. Den kort-korta versionen av den europeiska delen av andra världskriget är att Tyskland, styrt av Adolf Hitler, försatte sig i krig med både de västerländska demokratierna (främst då USA), och med det kommunistiska Sovjetunionen. Demokratierna och Sovjetunionen bildade en tämligen ohelig allians för att besegra Tyskland. När Tyskland besegrats hade demokratierna ockuperat västra delen av Europa, Sovjetunionen hade ockuperat den östra delen.

Detta tillstånd kom att bli bestående. Sovjetunionen installerade sovjettrogna kommunistiska diktaturer i de länder som Sovjetunionen ockuperat under kriget. Tvärs genom Tyskland gick gränsen mellan demokratierna i väst och de kommunistiska lydstaterna i öst. Winston Churchill gav gränsen det passande namnet Järnridån.

Det kommunistiska Sovjetunionen hade naturliga fiender i marknadsekonomi, liberalism och demokrati. När Tyskland besegrats var det därför inte konstigt att den tillfälliga alliansen mellan kommunism och demokratier övergick i fiendskap, om än inte i öppna krigshandlingar. Den gamla retoriken från före kriget dammades av, och de två supermakterna USA och Sovjetunionen stod i öppen opposition mot varandra.

USA:s kärnvapenmonopol bröts snabbt av sovjetiskt spioneri, och kapprustning och det som kallades terrorbalansen utvecklades. I korthet innebar (och innebär) terrorbalansen att såväl USA som Sovjetunionen (idag Ryssland) besitter tillräckligt mycket kärnvapenresurser för att förinta motståndaren. Detta gäller även om de kommer i andra hand genom att först utsättas för en kärnvapenattack. Balanstanken är därför att ingen av sidorna skall våga starta ett fullskaligt kärnvapenkrig, eftersom de vet att slutresultatet blir det egna landets (och kanske världens) undergång. Se även sidan om domedagsmaskiner för mer information om automatisk avskräckning.

Båda sidor byggde upp allianser med likasinnade. USA byggde upp NATO (North Atlantic Treaty Organization), där de flesta västeuropeiska länder blev medlemmar. Sovjetunionen svarade med att bilda Warszawapakten, där de kommunistiska lydstaterna i Östeuropa ingick.

I princip från andra världskrigets slut 1945, fram till dess kommunismen i Östeuropa och Sovjetunionen bröt samman kring 1990, pågick så, främst mellan NATO och Warzawapakten, det som kommit att kallas det kalla kriget. De flesta ingredienser av ett krig fanns med; propagandan, demoniseringen av fienden, jakten på spioner och överlöpare. Båda sidor hade stora stående styrkor längs skiljelinjen mellan öst och väst som gick tvärs genom Europa.

Här kommer Sverige och Norden in. Norge och Danmark valde efter andra världskriget att gå med i NATO. Sverige valde att stå utanför NATO. Finland tvingades att skriva under den så kallade "vänskaps- och biståndspakten" med Sovjetunionen, en pakt som försvagade Finlands förmåga att agera självständigt i säkerhets- och försvarsfrågor. I princip tillät pakten Sovjetunionen att besätta Finland om Sovjetunionen ansåg att fara hotade.

Skiljelinjen genom Europa mellan öst och väst kom alltså att till en ansenlig del utgöras av det alliansfria Sverige. Sverige är ett stort landområde som låg (och ligger) mycket strategiskt mellan de två blocken.

För NATO utgjorde Nordeuropa och medlemslandet Norge en svag flank. Norges engagemang i NATO var också tämligen ljumt, och Norge tillät inga stående utländska NATO-styrkor i Norge. För NATO:s del gällde vid krigshot eller krig att så snabbt som möjligt få styrkor över till Norge.

För Warszawapakten gällde det motsatta. För att snabbt få grepp om Nordeuropa gällde det för Warszawapakten att så snabbt som möjligt besätta Sverige och Norge innan NATO hade hunnit få dit förstärkningar.

En krigsöppning från Warszawapaktens sida som innebar ett snabbt anfall mot Skandinavien var alltså något som inte bara var tänkbart. I ett europeiskt krig mellan Warszawapakten och NATO var det tvärtom mycket troligt att ett överraskande och snabbt anfall mot Sverige och Norge ingick som en viktig del.

Detta var i korthet bakgrunden till Sveriges försvarsförberedelser under kalla kriget. Det var troligt att Sverige skulle bli indraget i ett europeiskt krig. Det som skulle hända då var att Warszawapakten skulle genomföra ett snabbt anfall mot Sverige i syfte att ockupera landet.

Sovjetunionens aggressivitet

Under hela kalla kriget visade Sovjetunionen sin aggressivitet på olika sätt. De baltiska länderna annekterades efter andra världskriget. Tjeckoslovakien ockuperades 1948. Demokratiförsöken i Ungern krossades 1956. Pragvåren krossades 1968. Afghanistan anfölls oprovocerat 1979. Alla dessa händelser visade tydligt för omvärlden att Sovjetunionen inte drog sig för att använda militärt våld för att nå politiska mål.

Detta var den realitet under vilken vi levde i Västeuropa under kalla kriget. Sovjetunionen var en aggressiv kommunistdiktatur med kärnvapen, med en ideologi som syftade till erövringen av hela världen.

Svensk krigsplanläggning

All det ovanstående avspeglade sig i svensk krigsplanläggning under kalla kriget. Jag har därför skrivit en separat sida om svensk krigsplanläggning.

Sammanfattning

Kalla kriget varade i nästan femtio år. Under större delen av tiden var Sovjetunionen en kärnvapenmakt. Med obehaglig regelbundenhet använde det kommunistiska Sovjetunionen militärt våld för att stärka eller utvidga sitt territorium. Sverige låg strategiskt viktigt i Nordeuropa, och Warszawapakten hade intresse av att snabbt ockupera Skandinavien i händelse av ett krig i Europa. Allt detta avspeglades i de sätt att tänka och planera som kännetecknade svensk försvarsplanering under kalla kriget.

//MatsB   v 1.2 2009-11-23