Östtyskland

Här återfinns information om Östtyskland.

Östtyskland

Historien om Östtyskland är ungefär historien om kalla kriget. Östtyskland skapades i efterdyningarna efter andra världskriget, och upplöstes efter kommunismens sammanbrott.

Efter andra världskriget och Tysklands därpå följande villkorslösa kapitulation, besattes Tyskland av de fyra makterna Sovjetunionen, USA, Storbritannien och Frankrike. Östra delarna av Tyskland överlämnades till Polen. På sidan om kalla krigets inledning finns information om denna period.

Efter att fyrstatsstyret av Tyskland brutit samman, vilket sammanbrott bland annat resulterade i Berlinblockaden, utropade de tre västmakterna i maj 1949 sina ockupationszoner gemensamt som Förbundsrepubliken Tyskland (Västtyskland). Sovjetunionen kontrade med att utropa sin ockupationszon till Tyska Demokratiska Republiken (Östtyskland, DDR) i oktober samma år.

I Östtyskland liksom i de flesta andra länder ockuperade av segrarmakterna från andra världskriget hade en folkfront bildats efter kriget för att styra landet under en övergångsperiod. I dessa folkfronter ingick oftast företrädare för samtliga icke-fascistiska förkrigspartier. I de flesta länder upplöstes folkfronten efter en tid, antingen efter det att allmänna val hållits, eller efter det att sovjetiska marionettregeringar gripit makten.

I Östtyskland kom dock folkfronten att bestå. Samliga partier i folkfronten var emellertid kontrollerade av kommunisterna, och valresultaten förfalskades regelmässigt för att visa på ett brett folkligt stöd för kommunisterna.

Eftersom Östtyskland var ockuperat av Sovjetunionen var Östtyskland helt i händerna på Sovjetunionen. Utrymmet för självstyre var minimalt. Walter Ulbricht var Östtysklands ledare under mer än två decennier.

Liksom i andra kommunistländer var Östtysklands ekonomi i ett erbarmligt tillstånd. Som en reaktion på ett beslut om mer arbete för lägre lön utbröt i juni 1953 Berlinrevolten. Den har fått en egen sida. Det brutala sätt på vilket de sovjetiska trupperna slog ner Berlinrevolten 1953 visade tydligt att Sovjetunionen inte tänkte tolerera några försök till avvikande från den av Sovjetunionen dikterade politiken.

Östtyskland kom att bli en lydig sovjetisk lydstat. Berlin var dock ett problem. Stalin hade försökt förmå västmakterna att överge Västberlin genom Berlinblockaden. Detta försök misslyckades dock. I Berlin var gränserna mellan öst- och västsektorerna i princip öppna, vilket innebar att detta var en uppenbar flyktväg för alla som ville lämna kommunistdiktaturerna i öst.

Över två och en halv miljon människor beräknas ha flytt från öst till väst under 1950-talet och början av 1960-talet genom att gå över gränsen mellan Öst- och Västberlin. I augusti 1961 började därför Östtyskland att bygga Berlinmuren. Berlinmuren har fått en egen sida.

Under 1960-talet försökte Ulbricht komma tillrätta med den dåliga ekonomin genom reformer som innebar mer lokalt självbestämmande. Detta rimmade illa med kommunismens centralstyrningstankar, och sågs med oblida ögon av Sovjetunionen. Ulbricht tvingades därför att avgå 1971 och ersattes av Erich Honecker.

Honecker var en mer hårdför kommunist, och Östtyskland återgick till en traditionell kommunistpolitik.

När Ungern 1989 genomgick en demokratiseringsprocess och öppnade sin gräns mot Österrike, flydde tiotusentals östtyskar till Västtyskland via Ungern. Missnöjet var stort med regeringen och med avsaknaden av sådana demokratiseringsreformer som Ungern och Polen genomförde under 1989.

Demonstrationer pågick under våren och sommaren 1989 och kulminerade vid Östtysklands 40-årsfirande i oktober. Honecker tog konsekvenserna och avgick. Han ersattes av Egon Krenz som utlovade reformer. Historien tog dock en genväg genom Berlinmurens fall den 9 november 1989 (se sidan om Berlinmuren). Berlinmurens fall innebar att krav höjdes på en snabb tysk återförening.

I december 1989 avskaffade kommunistpartiet sitt eget maktmonopol, och Egon Krenz avgick. I mars 1990 hölls det såväl första som sista fria valet till det östtyska parlamentet. Partiet "Allians för Tyskland" vann, ett parti vars mål var en snabb återförening av Tyskland.

Återföreningen skedde den 3 oktober 1990 genom att de östtyska delstaterna begärde och beviljades inträde i Förbundsrepubliken Tyskland. Tysklands fyrtiofemåriga delning var till ända, likaså var fyrtiofem år av kommunistisk diktatur till ända.

//MatsB   v 1.0 2008-03-12