När såväl Sovjetunionen som USA behärskade konsten att få upp satelliter i
omloppsbana, var nästa utmaning att skjuta ut en människa i
rymden.
De nya delarna med bemannade rymdfärder, jämfört med satellituppskjutning,
var dels att en tryckkabin krävdes (något som ryssarna haft redan i Sputnik 2),
dels att man behövde få tillbaka rymdfararen till jorden på ett säkert sätt.
I augusti 1960 lyckades såväl USA som Sovjetunionen att få tillbaka en kapsel
från omloppsbana till jorden. I USA:s fall handlade det om film från en
spionsatellit som sändes tillbaka till jorden. I Sovjetunionens fall var det en
tryckkabin med bland annat två hundar i som återvände välbehållen till jorden.
Sovjetunionen fortsatte med att skjuta upp hundar och andra mindre djur, USA
experimenterade med apor.
Programmen för de bemannade rymdfärderna fick egna namn. I Sovjetunionen
kallades programmet och rymdfarkosterna Vostok, i USA kallades programmet
och farkosterna Mercury.
Jurij Gagarin
Den 12 april 1961 blev Jurij Gagarin första människan i rymden ombord
på Vostok 1 som fullbordade ett varv i omloppsbana innan Gagarin välbehållen
landade igen. Återigen hade Sovjetunionen hunnit först.
USA blev som vanligt tagna på sängen och drabbades av panik. Mitt under kalla
kriget var detta att bli slagen av ryssarna gång på gång en väldig nesa.
USA hade två bärraketer för Mercury-kapseln, robotraketerna Redstone och
Atlas. (Det fanns en tredje bärraket också, Little Joe, som användes för
tester av sådana delar av Mercury-kapseln som inte krävde "riktiga" rymdfärder
utan endast en kortare testbana.)
Redstone-raketen var inte tillräckligt kraftfull att placera en
Mercury-kapsel i omloppsbana. Däremot var Redstone väl uttestad och
tillförlitlig, Redstone var som nämnts på
sidan om raketutvecklingen utvecklad av Wernher von Braun och en direkt
vidareutveckling av den tyska V-2. På grund av tillförlitligheten användes Redstone för de första bemannade
uppskjutningarna. Bilden till vänster visar uppskjutningen av Mercury-Redstone 3 med en
Redstone-raket som bärraket.
Den 5 maj 1961 sköts Alan Shepard upp i en femton minuter lång parabelbana.
Den 21 juli samma år sköts Virgil "Gus" Grissom upp i en liknande parabelbana.
Sovjetunionens ledare Krustjev uttalade sig föraktfullt om amerikanernas
"rymdskutt".
Det dröjde till 20 februari 1962 innan USA fick upp en astronaut i
omloppsbana. John Glenn sköts upp med en Atlas-raket som bärraket, och cirklade
tre varv runt jorden innan han landade. Innan dess hade Sovjetunionen i augusti
1961 haft en kosmonaut (Titov) i rymden i över ett dygn.
Sovjetunionen leder
Sovjetunionen var först med det mesta i rymdväg fram till andra halvan av
1960-talet. År 1959 var Sovjetunionen först med en rymdsond mot månen (Luna 1),
först med en rymdsond som träffade månen (Luna 2), först med en rymdsond som tog
bilder av månens baksida (Luna 3).
Vidare var Sovjetunionen först att sända sonder mot Venus (1961) och Mars
(1962).
Månlandarprojekten
Redan den 25 maj 1961 utlovade president Kennedy att USA skulle landsätta en
människa på månen innan 1960-talet var slut. Detta var ett riskfyllt uttalande i
en situation när USA inte ens haft en astronaut i omloppsbana runt jorden.
Sovjetunionen tävlade aldrig officiellt mot USA:s månlandningsprojekt, men
man arbetade ändå med planer för en månlandning som skulle ske tidigare än
amerikanernas.
USA hade två bärraketer för Mercury-kapseln, robotraketerna Redstone och
Atlas. (Det fanns en tredje bärraket också, Little Joe, som användes för
tester av sådana delar av Mercury-kapseln som inte krävde "riktiga" rymdfärder
utan endast en kortare testbana.)