Storbritannien

Här återfinns information om Storbritannien under kalla kriget.

Storbritannien

Storbritannien tillhörde i någon mening andra världskrigets förlorare. Visserligen stod Storbritannien som segrarmakt vid krigets slut, men till priset av ekonomisk ruin och ett imperium i spillror.

Storbritannien kom därför under kalla kriget att vara helt beroende av USA:s politiska och ekonomiska ledarskap på demokratiernas sida.

Bakgrund

Storbritannien och USA har alltid haft en speciell relation. USA frigjorde sig från Storbritannien genom ett frihetskrig åren 1776 - 1783, och även åren 1812 - 1815 var länderna i krig. I USA riktade sig Monroedoktrinen i princip direkt mot Storbritanniens inblandning i länder på västra halvklotet.

Dock, eftersom USA till stor utsträckning skapats av utvandrade britter, kom förhållandet mellan de två länderna senare att bli ett av ömsesidig förståelse. Gemensam kultur och inte minst det gemensamma språket knöt de två länderna samman tätare än de flesta andra par av länder.

Under andra världskriget var samarbetet intimt. USA bidrog genom omfattande krediter, och även genom att låna ut eller donera krigsmateriel, substantiellt till den brittiska krigsansträngningen utan att USA formellt befann sig i krig med Tyskland (fram till dess att Tyskland i slutet av år 1941 förklarade USA krig). Detta ambivalenta tillstånd under åren 1939 till 1941 accepterades av båda sidor, Tyskland torpederade således amerikanska fartyg på väg till Storbritannien med krigsmateriel, och USA accepterade torpederingarna av de formellt neutrala fartygen som en del av spelet. Detta intima samarbete mellan USA och Storbritannien namngavs av Winston Churchill som the special relationship, det vill säga "det speciella" (eller "det unika") "förhållandet".

På forskningssidan delade Storbritannien och USA kunskap under andra världskriget. Brittiska forskare bidrog med sin kompetens i Manhattanprojektet att framställa en atombomb. Britter och amerikaner samarbetade med utveckling av radarn.

På underrättelseområdet försåg britterna USA inte bara med information från Ultra-projektet där britterna forcerade tyska krypton, utan även med kunskap om hur forceringen gick till och hur maskiner kunde byggas som automatiskt testade kryptonycklar.

Det speciella förhållandet under kalla kriget

Efter krigsslutet kom detta speciella förhållande mellan Storbritannien och USA att bestå. Storbritannien var som nämnts ovan ruinerat efter andra världskriget, och blev den största enskilda mottagaren av stöd från USA i form av Marshallhjälp.

Militärt fortsatte samarbetet mellan länderna. Storbritannien och USA ingick speciella samarbetsavtal där samarbetet var intimare än inom NATO (där de två länderna givetvis också samarbetade).

Inom kärnvapenområdet gjordes en uppgörelse år 1958 att Storbritannien fick tillgång till amerikansk kärnteknologi mot att Storbritannien lade ner sitt eget självständiga kärnvapenprogram.

Genom kalla kriget kom Storbritannien att vara det land som USA stödde sig kraftigast på i planeringen av Europas försvar. Precis som under andra världskriget räknade USA med att ett anfall mot Västeuropa skulle bromsas upp vid Engelska kanalen, och att Storbritannien därför skulle vara den mest skyddade delen av Europa i händelse av krig.

Under det strategiska bombflygets storhetstid under 1940- och 1950-talen kom brittiska flygbaser att vara den givna utgångspunkten för många planerade kärnvapenanfall mot Sovjetunionen. En del av flygvägarna för dessa anfall ledde över svenskt territorium och/eller genom svenskt luftrum.

Inom underrättelse- och säkerhetstjänsterna fortsatte samarbetet från Ultra-projektet. USA och Storbritannien samarbetade bland annat inom det så kallade Venona-projektet, och inom ECHELON.

Koloniernas frigörelse

Efter att det brittiska imperiet slagits i spillror under andra världskriget kom många brittiska kolonier, med Indien i spetsen, att ställa krav på självständighet. I de flesta fall skedde koloniernas frigörelse från Storbritannien på fredlig väg.

//MatsB   v 1.0 2009-11-30