Regionalt civilt försvar - Län och landsting

Det civila försvaret på regional nivå, i län och landsting, beskrivs på denna sida.

Länsstyrelse

I de flesta fall sammanföll länet med försvarsområdet. Länsstyrelsen hade, precis som försvarsområdesbefälhavaren, territoriellt ansvar för länet. Länsstyrelsen och försvarsområdesstaben hade därför stort behov av samverkan. Denna samverkan löstes genom att inrätta gemensamma stabsplatser, gplatser, där länsstyrelse och fo-stab var samgrupperade.

Med tiden växte dock problemen med denna lösning. En av anledningarna var att personalen från länsstyrelsen skyddades av folkrätten, men genom att sätta sig i en gemensam stabsplats med den militära ledningen för fo:t, utsatte sig länsstyrelsens civila personal för risken att bli bekämpad av fienden.

Under 1970-talet inleddes därför en utflyttning av länsstyrelsens civila ledningsorgan från gplatserna. Kvar lämnades samverkanspersonal som skulle tillse att samverkan mellan fo-stab och länsstyrelse fungerade. Länsstyrelsen flyttade till en egen krigsledningsplats, ofta i anslutning till den fredstida arbetsplatsen. Se dock även sidan om folkrätten för en diskussion om hur välbetänkt denna utflyttning sannolikt var.

Landsting

Landstingens ansvar för sjukvården gjorde av naturliga skäl att de ansvarade för ett högprioriterat område i krig. Den normala civila sjukvården måste givetvis fortgå under krig, dessutom tillkom den civila krigssjukvården att ta hand om krigsskadade civila. Samverkan med den militära sjukvården i krig var givetvis omfattande, inte minst på grund av att sjukvårdspersonal var en stor bristvara i krig. Krigssjukvården är så intressant att jag har skapat en egen sida för den.

Verkskyddet

Länsstyrelsen hade också ansvar för verkskyddet. Verkskyddet var en del av civilförsvaret inriktad på skydd av försvarsviktiga anläggningar. Verkskyddet har en egen sida.

//MatsB   v 1.2 2008-01-31