Nationalsocialismen

För att informera om bakgrunden till kalla kriget beskriver jag här nationalsocialismen, en av de framträdande ideologierna i mellankrigstidens Europa.

Nationalsocialismen

Nationalsocialismen som fenomen startade som en reaktion mot kommunismen. I Tyskland efter första världskriget rådde politiskt kaos, och flera kommunistiska grupper försökte sig på väpnade kupper. Även om inget av dessa kuppförsök hade någon framgång, framstod kommunismen ändå under tiden efter första världskriget som ett tydligt hot mot det bestående samhället.

Nationalsocialismen var en släkting till fascismen. Det är troligen fel att kalla nationalsocialismen för "den tyska formen av fascism", nationalsocialismen var mer udda än så. Nationalsocialismen var i mångt och mycket Adolf Hitlers egen skapelse. Även om han inte var grundaren av partiet NSDAP (Nationalsocialistische Deutsche Arbeiterpartei), så var han tidigt en dominerande ideolog, och snart oomstridd ledare för NSDAP.

Att kalla nationalsocialismen för "Adolf Hitlers form av fascism" är kanske mer rättvisande. Adolf Hitler tog djupt intryck av fascismen i Italien, och många fascistiska idéer genomsyrade även nationalsocialismen. Jag har därför skrivit en sida om fascismen och dess särdrag.

Tyskland och nationalsocialismen

Nationalsocialismen var, liksom fascismen, i grunden en socialistisk och antikapitalistisk ideologi. Det var därför ingen tillfällighet att det i första hand var arbetarklassen, både i städerna och på landsbygden som från början var nationalsocialismens största stöd. Nationalsocialister och kommunister sökte alltså anhängare inom samma samhällsskikt.

En skarp skiljelinje mellan nationalsocialism och kommunism var att kommunismen var en materialistisk och ateistisk ideologi som vädjade till det logiska förnuftet, medan nationalsocialismen var en i huvudsak idealistisk och mystisk ideologi som vädjade till känslorna, och som omfamnade myter och sägner om det egna folkets storhet. Nationalism och forntidssvärmeri var strömningar i tiden över hela Europa, och många såg (med rätta) kommunismen som ett hot mot det bestående. Nationalsocialismen kom då att ses som en garant för den egna särarten.

Nationalsocialismen var våldsamt antikommunistisk. En viktig orsak till detta var att Karl Marx var jude, och att den bolsjevikiska statskuppen i Ryssland hade iscensatts av ett ledargarnityr bestående av en överväldigande majoritet judar inflyttade från Centraleuropa. Judehatet var en grundsten i nationalsocialismen, och en av de egenheter som tydligast skiljde nationalsocialismen från fascismen. Se vidare nedan om judehatet inom nationalsocialismen.

Nationalsocialismen fick så småningom även stöd av stora delar av medelklassen. År 1933 valdes Adolf Hitler till rikskansler, och förblev det till sin död 1945. Nationalsocialisterna avskaffade demokratin och istället styrde Adolf Hitler som Führer. Perioden 1933-1945 kallades Tredje Riket, där Första Riket var det Tysk-romerska riket som skapades på 800-talet, och Andra Riket var kejsardömet under andra halvan av 1800-talet och fram till 1918.

Judehatet inom nationalsocialismen

Judehatet inom nationalsocialismen fick som bekant groteska proportioner och fruktansvärda följder. Judehatet och dess uttryck var också den största orsaken till den allmänna aversionen i omvärlden mot Tyskland och den tyska politiken. Under 1930-talets första del kunde nationalsocialisternas arbete med att rycka upp Tyskland ur depressionen väcka beundran i omvärlden, men detta förmörkades snart av den omänskliga behandlingen av Tysklands (och senare Europas) judar.

Det är svårt att klarlägga det exakta ursprunget till nationalsocialismens våldsamma judehat. Som nämnt ovan var judefientlighet inget som kännetecknade den fascism som i mycket stod som modell för nationalsocialismen. Misstänksamhet mot judar, och även hat, var allmänt i Centraleuropa vid den aktuella tiden, och nationalsocialismen tog upp dessa strömningar. Adolf Hitler var personligen starkt judefientlig, och det är givetvis en kraftigt bidragande orsak.

Nationalsocialismens ekonomiska politik

Adolf Hitler var i första hand realpolitiker. Han var ingen ekonom. Han hade inte heller några stora intressen för ekonomisk politik. Av denna anledning kom nationalsocialismens ideologi och nationalsocialismens praktik att halta betänkligt vad gäller den ekonomiska politiken i Tyskland under Tredje Riket.

Den nationalsocialistiska ideologin var som nämnts ovan i grunden socialistisk. I partiprogrammet för NSDAP återfanns krav på förstatligande av stora industrier och jordbruksmarkens utdelande till småbrukare.

Efter det att Adolf Hitler och NSDAP kommit till makten, skedde endast en bråkdel av det som partiprogrammet krävt. Den grundläggande orsaken var att Adolf Hitler ville hålla sig väl med storindustrin inför den kommande upprustningen mot andra världskriget. Ägandeformen var heller inte av avgörande ideologisk betydelse för nationalsocialismen (i motsats till kommunismen), så länge staten kunde styra produktionen. Tredje Riket blev alltså något så udda som en i huvudsak privatägd planekonomi.

Nationalsocialismens krigspolitik

Adolf Hitler hade redan i sin bok Mein Kampf, skriven under första halvan av 1920-talet, klargjort att framtiden för Tyskland låg i öster, och att ett krig mot det judestyrda, kommunistiska, Sovjetunionen inte bara var oundvikligt, utan dessutom önskvärt. Trots diverse politiska krumbukter som inkluderade en vänskapspakt med Sovjetunionen och ett krig i väster, så startades kriget mot Sovjetunionen under sommaren 1941. Se sidan om andra världskriget för en kortversion av andra världskrigets historia.

Sovjetunionen var visserligen desorienterat efter Stalins avrättningar av stora delar av den sovjetiska generalstaben, men Sovjetunionen var (till skillnad från Tyskland) stort, folkrikt, och rikt på naturtillgångar. Tysklands enda chans var att knäcka Sovjetunionens försvarsvilja i ett överrumplande blixtkrig. Då detta på senhösten 1941 misslyckats, var det i princip bara en tidsfråga innan Sovjetunionens övertag skulle göra sig gällande och Tyskland förlora kriget.

Eftersom Adolf Hitler i samma veva begick den osannolika dumheten att oprovocerat förklara USA krig, fick Tyskland till råga på allt även världens starkaste industrination som motståndare.

Den oheliga alliansen mot Tyskland

USA, Storbritannien och Sovjetunionen kom tämligen ofrivilligt att hamna på samma sida i kriget mot Tyskland. De enades om hur kriget skulle föras, och hur ockupationen av Centraleuropa skulle ske. Båda sidor kom att arbeta framgångsrikt på att avsluta kriget mot Tyskland så snabbt som möjligt. På våren 1945 begick Adolf Hitler självmord, och strax därefter kapitulerade Tyskland villkorslöst.

Nationalsocialismens undergång

På samma sätt som nationalsocialismen i stort var en skapelse av Adolf Hitler, så gick också nationalsocialismen under med honom. Till skillnad mot fascismen och kommunismen, som båda kunnat uppstå vid flera olika tillfällen på flera olika platser på jorden, så var nationalsocialismen med all sannolikhet ett unikum.

//MatsB   v 1.0 2008-02-10